Det är tyst. Jag andas ut. Framför mig är Sofia. Fast inte in person. Nej, hon är på min dataskärm. Genom cam. Kvällar känns så tomma och meningslösa utan henne. Vad ska jag göra här helt ensam? Men i morgon ska jag kolla på en lägenhet. Håll tummarna kära vänner. För någon gång måste ju jag ha lite tur också. Eller? Jadå, lite tur har alla lite då och då.

Ska nog ta mig lite te nu. För jag vill ha någonting som värmer mig.
Nu när Sofia inte är här.