Jag var ju som sagt och tränade klockan 9. Träningen gick otroligt bra, och det var kul som f*n. Timmen bara flög förbi. Dock när jag kommer hem minns jag mina sista ord innan jag gick till träningen - "Jag tar inte med mig nycklarna då pälsk.."

Idiot. Inga nycklar och mobilen ligger kvar i sängen. Trappuppgången låser klockan 10. Nej.

Jag funderar på vad jag ska göra, och beslutar mig för att kasta en av mina skor på balkongen för att få Sofia att gå ut och titta. Dock kastar jag lite för hårt och träffar rutan, och skrämmer då skiten ur Sofia. Efter några minuter när hon väl vågar gå fram och titta ut, viftar jag som en idiot med armar och påse. Hon ser mig inte.

Vad ska jag göra nu? Tänker att jag kanske kan gå till Dennis som bor i grannhuset, men kommer på att det är låst till trappuppgången även där. Står kvar. Helt uppgiven. Men DÅ. Då tittar Sofia ut igen, och med mina sista krafter viftar jag som en tok. OCH HON ÖPPNAR BALKONGDÖRREN. Hon går ut. Hon ser mig.

Jag är räddad.