Här sitter jag nu. Med en kopp kaffe vid min sida och ett grått väder, utanför mitt fönster. Lyssnar på någon långsamt akustisk låt som bara skriker deppression i bakgrunden. Men jag är glad. Och det kan inte ens ett grått och blött väder förstöra. Inte längre, inte idag. Jag är kär och pirrig, har underbara vänner som får mig att lé när allt är upp och ner, och livet är ju faktiskt ganska jävla bra ibland. Så just här och nu, kan inte ens en cocktail gjord av en deppig lovesong och ett regnigt väder få mig full av sadness. Jag är glad. Och jag saknar min Sofia.