Sofia tog studenten. Och jag var den stoltaste pojkvännen i världen. Och hon var så fin, så glad. Hon slutade aldrig att lé. Och inte jag heller, när jag såg henne stå där, med blommor och ballonger, lika fin som på kortet hon med skratt i halsen höll upp. Hon var så vacker. Och äntligen hade hon klarat igenom skolan som hon så många gånger varit så trött på, som hon så många gånger inte orkat med. Nu var det slut. Nu är hon fri.



Efter ett antal grattiskrammar, blommor, gosedjur och en och annan skumpa-flaska så skulle hon ströga runt lite. När alla andra åkte fina bilar, var Sofia lite coolare och åkte motorcyckel. Vi stod där och tittade på paraden av fulla och glada studenter ett tag, innan mammas tjat om att det var för kallt blev för olidligt. Vi gick tillbaka till bilen som vi parkerat vid Lidl (Ja, dom har Lidl i Vänersborg) och åkte sedan återigen hem till Sofia där det var mat med släkt och vänner.

Lyckad dag. Och jag tror hon håller med mig om att det var en av dom bästa dagarna i hennes liv.