Jag tror jag har nämt att jag och Sofia har två små, fina kaktusar som Sofia ÄLSKAR. Visst har jag? Jag har dock inte nämt att den ena är djävulen själv. Det är sant. Jag vet inte hur många gånger jag har vällt ut den och blivit ARG, för att sedan varit tvungen att hämta dammsugaren och städa upp all jord. Tusen gånger.

Efter att här om dagen ha vällt ut den två gånger under en kort tid, så flyttade jag dom från tvbänken där dom stod, ut till diskbänken. När jag nyss skulle flytta dom till köksbordet, vad tror ni händer?

Den ena jävel VÄLLTER. Så klart.

På duken. Den ljusa duken. Där allt skräp syns jättelätt på. Just det, den duken. SÅ, vad måste jag då göra som så många gånger förr? Jo, dammsuga så klart. Och sagt och gjort, dock när jag dammsuger på duken uppfattar jag att mina pluggar till öronen låg på bordet och råkar då suga upp en av dom.

Dra. Åt. Helvete.

Så det var inte mycket mer än att börja gräva i all skit i dammsugarpåsen till jag hittade den. Arg som ett bi, tänker jag att jag ska slänga kaktusen ÅT HELVETE, för att sedan springa efter, sparka på den, hämta tillbaka den och sen slänga den ÅT HELVETE igen. Men det kan jag inte. Sofia älskar den. Och den är rätt fin. Så det jag nu gjort är att plantera om den. Och jag har packat jorden så hårt att jag hoppas att jäveln dör. Hoppas innerligt att den kvävs ihjäl.

Dra åt helvete. Kaktusjävel.